9 juli 2025

Journalerna från Ulleråkers sjukhus är framme vid 1937. Alfred är i Uppsala sedan tre år tillbaka och ska fylla 58. 

Hans fru Elida är 51 och deras barn har blivit 29, 27, 25, 20 och 16 år. De tre sönerna flyttade från Åmot till Pers Fäbod utanför Hofors hösten 1936 och året efter flyttade Elida och yngsta dottern efter. Jag ska försöka hitta vilket år Elida flyttade in till Hofors också, men inte idag.

Jag har ingen aning om hur det var för familjen att ha en make, respektive pappa, på mentalsjukhus men med tanke på hur känsligt sådant är än idag kan det inte har varit lätt. 

Det är väl en typisk sådan sak som alla, som inte har med det att göra, har en väldig massa åsikter om och gärna tisslar och tasslar om. 

För familjens skull hoppas jag att nyheten och skvallret hade lagt sig tre år senare eller att de var mer anonyma efter flytten, men jag vet som sagt inget om det.

Enligt journalerna har Alfred tröttnat på sjukhuset 1937 och vill åka hem.

September 1937

I huvudsak ordnad och stillsam, ej störande, men vid ett eller annat tillfälle plågas han svårt av en massa påverkningar. Tycker att det kommer gaser över honom eller att han blir uppbränd i sängen.

Sover då givetvis tämligen illa. Med hjälp av sömnmedel kan man dock anse honom som tämligen lättskött.

Han har i allmänhet en bristfällig uppfattning om sin belägenhet, begär ofta att få komma hem. Saknar helt sjukdomsinsikt.

10 november 1937

Retrospekt. (överläkare Källmark)

Begär att få resa hem. Anser sig vara fullkomligt frisk. Har på dagen uträknat vårdtiden. Har även i övrigt väl reda på tider och datum. Begär att omedelbart få komma hem, ty han har ett arrende jord som han skall tillträda. Är bestämt övertygad att han skall kunna klara sig ute i livet på egen hand. Här besväras han av gasningar i huvudet. Antar att detta endast förekommer här och ej ute i livet.

Anger även att han ej får vara helt ifred vid maten på grund av "både trotsigheter och hat", någon närmare beskrivning på dessa egendomligheter står ej att erhålla. Mycket energisk och mångordig i talet om och motiveringen till hemresa, men kan ej beskriva eller närmre definiera de yttranden varmed han beskrivit sina symtom.

På direkt fråga erkänner han att han ej får lov att vara ifred för Sätterström, det är K.E. Sätterström från Svärdsjö som han avser.

I hemmet är han övertygad att han skall vara ifred för honom och detta oaktat att han då måste befinna sig betydligt närmre honom där än här. "Visst har han varit här och stört mig. varför skulle han förresten göra på det sättet? Han kom med en luftkärra, vilken jag hörde såsom ett surr". 

Alltjämt hör han då och då detta surr. Förr var det Sätterström som satte på honom gasningarna. Han kände ej dessa vare sig genom syn, smak eller lukt. Sätterström ser han ibland genom ngt. osynligt. Medger även att det finns ”ord och otäcka syner”. Det är ingen tydlig skillnad på hallucinationerna om han är ute eller inne. Ej något bestämt system i förföljelsen mot honom. Medger att han hör orden klart och tydligt. Ibland kan det hända att om han beskylles för något så måste han svara genom att neka till det.

Tankarna får han numera ha ifred, det var sämre därmed i början. Sömnen tycker han är skaplig nu. Rådes att vända sig till sinnessjuknämnden, men yttrar att han ej vill ha med denna att göra.