Vad som hände vintern 1935-36, förutom att Alfred förklarades omyndig, vet jag inte. Men något måste nästan ha hänt för han verkar ha förändrats när årets första journalanteckning görs.
Först trodde jag att den "plötsliga" förändringen kunde bero på lobotomi, men så var det inte. Jag har ett intyg från Alfreds fru Elida där hon går med på att ingreppet görs och det är skrivet först efter att han flyttades till Sidsjöns sjukhus 1943.
Lobotomier var hur som helst mest populära på 40- och 50-talet.
Det finns bara två journalanteckningar från 1936 så jag tar med båda idag.
Förtydligande: K. E. Sätterström är Alfreds svåger, Elidas storebror, men jag har inte lyckats reda ut om han faktiskt var flygare.
Och vem som egentligen skulle ha hotat att skjuta och slå ihjäl vem kommer vi aldrig att få reda på eftersom överläkaren klantade till syftningarna i den meningen. Suck...
24 mars 1936
Samtal (överläkare Källmark) Sitter stelt på stolen och stirrar. Talar kort, stötvis.
Har känt som om det surrat till i huvudet och gått igenom hela kroppen. K.E. Sätterström och hans flygkärra har varit här, men han har ej sett honom. Har ej fått vara ifred och misstänker nu att Sätterström stört honom genom något dånande och surrande. Han skulle skjuta och slå ihjäl mig förut, säger han.
Ibland är det som om det skulle vara en gas, som skulle slå in i öronen, man blir så döv.
Ser omgivningen naturlig. Ingen påverkan från personalen eller hustrun. Längtar ej direkt hem, utan vill stanna här.
September 1936
Snäll och villig i arbetet. Tidvis påverkad och orolig. Slår sig själv på öronen, ibland så att han får blåmärken. Påstår att någon tänkte bränna honom.
Har papper i öronen. Bomull duger ej ty "då gå strömmarna igenom".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar