Den 5 november -35 verkar det största felet vara att Alfred har fått för sig att hans fru är otrogen medan han själv är inlåst i Uppsala.
Den 6 november -35 skriver samma läkare att Alfred inte ens genom ombud behöver få chans att uttala sig innan han blir förklarad omyndig.
Å ena sidan blir jag riktigt jäkla förbannad när jag läser anvisningarna som följde med blanketten, för jag tycker inte att Källmark har följt dem.
Å andra sidan kan jag ju "se in i framtiden" eftersom jag har läst hur sjukdomsförloppet fortskrider. Bara något år senare kan jag nog hålla med överläkaren om att Alfred inte är helt lämplig att kalla till domstol för att redogöra för något alls.
Men överhuvudtaget att göra någon omyndig är förfärligt. Vilket otroligt intrång det skulle vara att bli fråntagen alla de rättigheter man får när man blir myndig när man redan har haft dem i många år. Du kan inte längre ingå avtal eller rösta i val eller någonting.
Jag blev förvånad när jag läste att det dröjde fram till 1989 innan Sverige gick ifrån det systemet men jag är glad att det är gjort.
5 november 1935
Samtal: (överläkare Källmark) Uppträder som vid föregående samtal. Klagar fortfarande över att sömnen är ojämn. Har sjukdomsinsikt för det akuta insjuknandet i fjol. Omtalar att han hade en liknande period med sömnlöshet och ängslan 1930. Har ej varit riktigt frisk sedan dess. Har ej något klart minne av upplevelserna för ett år sedan. Vill ej gå med på att svartsjukeidéerna uppkommo under denna period ooh förnekar bestämt att de uppkommit senare under vistelsen här på sjukhuset.
Han medger att han hört faderns röst även här på sjukhuset, men förnekar att han hört den på sista tiden här. Han kommer sedan in på oenighet i äktenskapet, som inträffade 1925 eller 1926. Under en vistelse i skogen med körning som patienten hade åtagit sig, flyttade hustrun från hemmet och tog bohaget med sig. De hade då flyttat från Svärdsjö och hem till fadern, som bodde i Vintjärn. Hustrun hade ej varit med om denna flyttning, då hon ej trivdes där. Flyttningen var inte genomförd, eftersom möblerna, ej blivit hemtransporterade till själva stället utan stod kvar på station och det var därifrån som hustrun tog dem med. Patienten reste efter hustrun och uppsökte landsfiskalen i Svärdsjö för att fråga, om hustrun hade rättighet att taga med sig möbler och försvinna från hemmet. Efter överläggning bl.a. med präst beslöt man att fortsätta äktenskapet.
Patienten kan ej förmås att lämna något klart besked om det var under denna tid som tanken på hustruns otrohet började att plåga honom. Då det påpekas för honom att han ej uppgav denna misstanke vid ankomsten till sjukhuset svarar han att han ej tänkte så noga på det då. Han synes dock vilja göra gällande att tanken fanns redan då men att den tilltagit under vistelsen på sjukhuset under senare tid.
Anvisningar för utlåtandets avgivande,
1. Med sinnessjukdom förstås en pågående sjuklig process i hjärnan, varjämte dit hänföres den icke ursprungliga utan senare tillkomna demensen.
Med sinnesslöhet däremot betecknas en ursprunglig psykisk utvecklingshämning av den styrka, att vederbörande kan anses hava i sin själsutveckling stannat vid eller under den grad, som motsvarar den vid straffmyndighetsåldern (15 år) normalt föreliggande.
Under annan, rubbning av själsverksamheten hänföras dels lindrigare former av imbecillitet, dels ett av ålderdoms förändringar i hjärnan orsakat avtynande av de psykiska krafterna, vilket icke fortskridit så långt, att verklig demens inträtt, och dels s.k. partiella själsdefekter, t ex, etisk imbecillitet, sexuell perversitet, dipsomani.
Under de ovan angivna sjukdomstillstånden kunna falla även tillstånd, där den sjuke är i stånd att, trots den psykiska defekten, taga tillbörlig vård om sina angelägenheter,
I sådana fall får omyndighetsförklaring icke meddelas. För att omyndighetsförklaring skall kunna komma till stånd fordras därför, att i det särskilda fallet blivit fastställt, att den psykiska defekten medför oförmåga för vederbörande att vårda, sig eller sin egendom.
2. Då ansökan gjorts, att någon skall förklaras omyndig, bör denne naturligen i regel hava tillfälle att yttra sig, innan beslut meddelas. Därför är i 12 kap. 4 § av lagen om förmynderskap stadgat, att rätten (eller domaren) skall utfärda kallelse å vederbörande att inställa sig för rätten. Inställelsen behöver ej nödvändigtvis ske personligen utan kan ske genom ombud.
I vissa fall kan emellertid den sjukes tillstånd vara så förvirrat, att han enligt sakens natur ej formar bidraga till utredningen, vare sig han kommer själv eller sänder ett ombud. När på detta sätt vederbörandes hörande skulle vara utan gagn, kan enligt nämnda stadgande kallelsen helt underlåtas, och vederbörande får således då aldrig tillfälle att yttra sig. Med hänsyn härtill bor läkaren endast i självklara fall giva jakande svar på frågan under IV a).
3. Om kallelse sker (se anvisn. 2), kan rätten särskilt förordna, att vederbörande skall inställa sig personligen. Därest sådan personlig inställelse skulle kunna medföra men eller fara för vederbörande, d.v.s. ofördelaktigt inverka på sjukdomens förlopp, får dylikt förordnande ej givas (12 kap. 22 § i lagen om förmynderskap).
Ansökan om omyndighetsförklaring
Fullständigt namn: Lars Johan Alfred J.
Födelseår, -dag, -ort: 1879 d. 13/11 Boningsort: Åmot
Yrke eller samhällsställning: Arrendator
Civilstånd: Gift
Tidslängd för bekantskap med den undersökte: Känner sökanden sedan den 8/11 1934
Identiteten intygas av: (Vid lång tids bekantskap eller då den undersökande läkaren på annat sätt har säker kännedom om identiteten är intyg om denna ej erforderligt) -
Plats för undersökningen: Ulleråkers sjukhus vid Uppsala
I. Anamnes. (där uppgift ej är grundad på läkarens personliga kännedom, bör lämnas uppgift angående sagesman):
Enligt intagningshandlingar till sinnessjukhus
Den undersöktes familjeförhållanden, ekonomiska ställning, vanliga psykiska tillstånd, uppkomna förändringar härutinnan, tiden härför m. m:
Tidigare utveckling synes ha varit normal. Har genomgått ambulerande folkskola, är konfirmerad och haft värnpliktstjänstgöring som vapenför.
Visat god förmåga att genom jorbruks- och skogsarbete försörja sig. Gift 1908. Förhållandena i äktenskapet anges ha varit goda.
Intet alkoholmissbruk. Inga allvarligare kroppsliga sjukdomar. Ansetts sluten och inbunden. Enligt egen uppgift psykiskt sjuk 1909-1910. Sömnlös 1930. Huvudverk av och till.
Nuvarande sinnessjukdom skall ha börjat akut den 1/10 1934 med ett utpräglat omtöckningstillstånd med hallucinationer och förföljelseföreställningar.
Intogs den 8/11 1934 å Ulleråkers sjukhus, där han sedan denna tid vårdats. I början hallucinationer, som dock upphört, oklarhet, allmän depression, sömnlöshet och under sista tiden vanföreställningar.
II. Status presens. Kort skildring av den undersöktes kroppsliga och psykiska tillstånd:
Kroppsligt frisk. Vistas uppe, sysselsatt med handräckningsarbeten. Visar måttlig depression och sömnlöshet av och till.
Tankeverksamheten behärskas av otrohetsföreställningar kretsande kring omtöckningstillståndet uppkommet för ankomsten till sjukhuset. Vill på grund därav ej höra talas om att komma hem till sitt hem. Trivs utmärkt på sjukhuset och har ingenting emot att stanna kvar här. Har ej kunnat förmås att trots ständiga anmaningar meddela sig med sina anhöriga.
III. Angivande av de särskilda omständigheter, som enligt den undersökande läkarens uppfattning sätta den undersökte ur stånd att vårda sig eller sin egendom: förstörelselusta, slöseri, omdömeslöshet, tankevillor, depression m. m. (se anvisning 1.):
Se I och II!
IV. Angivande, huruvida den undersöktes tillstånd är sådant, att
a) hans hörande skulle vara utan gagn och på grund därav delgivning med honom av kallelse till rätten bör kunna underlåtas (se anvisning 2.):
ja.
b) hans personliga inställelse inför domstolen skulle kunna för honom medföra men eller fara (se anvisning 3.):
ja.
Med stöd av anförda uppgifter och iakttagelser anser jag, att
Alfred J. på grund av sinnessjukdom är ur stånd att vårda sig/sin egendom, vilket härmed på heder och samvete intygas.
Uppsala den 6/11 1935
Hjalmar Källmark
överläkare
