26 juni 2025

Alfred kom till Ulleråkers mentalsjukhus i Uppsala några dagar innan han fyllde 55 år. Familjen bodde i Långfäbodarna i Gästrikland. I juli hade äldsta dottern Jenny gift sig. 

Det är lite oklart hur många av barnen som bodde hemma fortfarande men den yngste var bara 13.

Vad jag kan se bryr sig inte journalerna särskilt mycket om födelsedagar eller vad som händer utanför sjukhusets väggar ens när det berör patienterna. Men jag ska försöka komma ihåg att lägga till sådant jag hittar som inte står med.

Det är så klart mest antecknat från den första tiden som han var inlagd så här följer ett jättesjok med text. Sorry...

10 november 1934

Samtal: (överläkare Källmark) Hämmad och villrådig i rörelserna, sitter stelt stilla på stolen. Svårt att fånga hans uppmärksamhet och få honom att följa med samtalet, svarar på frågorna med låg stämma och dröjande.

De flesta frågorna måste tagas om för att patienten skall kunna förmås till ett adekvat svar. Ser nedstämd och dyster ut. Dålig orientering. Medgiver hallucinationer. Rätt god sjukdomsinsikt.

Uppger rätt ålder och födelsedag. Vet att det nu är november.

Kan ej ange datum eller veckodag. Tror att han är i Sandviken. Till förklaring på sin bristande orientering anger han att ”ingen talade om” vart han skulle fara. Han såg ingenting på bilresan hit och vet bland annat ej vilka städer, de passerade. Han vet ej när han kom hit. Berättar som förklaring att "dom satte mössan över ögonen på mej" och själv brydde han sig inte om att skjuta upp den. Fjärdingsmannen och en annan karl hade kommit hem till honom och sagt till att han skulle äta frukostför att sedan fara till en dr i Ockelbo. Han uppger vidare att han ”vred sig undan, då dom skulle sätta på mig rocken" för övrigt syns han ej gjort något motstånd. Han bars sedan till bilen. Han hade då fått tjocka kläder på sig och ej fått tillfälle att varken raka eller tvätta sig. Var ej rädd för att föras bort, och brydde sig ej om vart man förde honom.

Medger att han för närvarande “ej är sig lik”, och att detta tillstånd varat något mer än en månad. Uppger att han haft en liknande period omkring midsommar. "Det surrade och dunsade till i huvudet". Han hade då även svårt att sova. Efter midsommar blev han sig åter "något så när lik" ehuru inte fullständigt. "När jag skall sova så dunsar det till ibland." Han har emellertid "skött sina åligganden".

Beträffande händelseförloppet den 1.10 framkommer efter åtskilliga svängningar fram och tillbaka följande: Patienten har för närvarande en mindre gård på 10 års arrende. Av arrendetiden återstår ett år. I arrende har han betalt 200 kr. Han har nu under hösten sökt skaffa sig en större gård och han hade inköpt den gård i vilken auktionen skulle hållas. Han skulle betala 15 500 för den, den var intecknad för omkring 13 000, i handpenning skulle han erlägga 250 kr nu och lika mycket senare.

De återstående 2000 hade han räknat att klara dels med en livförsäkring, som utföll på hans 55-årsdag, dels genom beräknad vinst och arbetsförtjänst på kolning under den kommande vintern. När patienten undertecknade köpebrevet på denna gård är ej fullt klart.

Den föregående ägaren till gården hade utlyst auktion till den 1 oktober och redan kvällen förut hade patienten begivit sig den 2 - 3 mil långa vägen till auktionsstället, där han tillbringat natten. På fm innan auktionen börjat hade patienten av oförklarlig anledning begivit sig från gården. Han hade åkt cykel en bit, sedan hade han slängt cykeln i skogen och fortsatt till fots hem. Hans anhöriga hade senare sökt efter cykeln men ej funnit den. Om sitt tillstånd under dema hemfärd säger patienten att han "ej vet om han van redig eller inte".

Han uppger vidare att han under färden hem "skulle gå in till en gubbe och resonera maskineri". Beträffande uppgiften att han vid hemkomsten gick in i ladugården och tillbringade större delen av natten där, bestrider han först, men ändrar sig sedan och vidgår att han legat i stallet.

När det sedan blir tal om händelserna omkring den 8.10 blir patienten plötsligt mer affektbetonad och intensiv och säger: ”Då var det riktigt fel med mig’’. Han tyckte att det ”språkade omkring” honom. När han satt hemma hörde han rösterna och när han sedan, tydligen i avsikt att undkomma dem, gav sig i väg ut i skogen hörde han även att det ”språkade på olika håll”. Han tyckte att "det var insatt något i väggarna som talade”. Röster grälade på honom och talade illa om honom. 

Han tillägger att han blev bättre under vistelsen i hemmet. Han minns inget om läkarbesöket i hemmet.

Han uppger att han varit gift i 26 år, att han har 5 barn som leva och att en är död. Han kan ej uppge barnens födelseår och ej säkert deras ålder. Pojkarna ha arbetat hemma och dessutom har han arbetat tillsammans med dem med kolning. Uppger att han haft en del ekonomiska bekymmer, dock ej allvarligare sådana. Äktenskapet har varit bra, inga större misshälligheter. Själv har han varit nykter och skötsam. Han är ej missnöjd med egendomsköpet och ångrar inget.

Patienten uppger att han varit sjuk på liknande sätt 1909 och 1910. Sjukdomen varade ett par år. Hän tror sig ej hört röster då, men han var inbunden, tyst och konstig, han arbetade något under denna tid, var ej fullt arbetsför. Sedan dess har han varit frisk med undantag för litet huvudvärk någon enstaka gång. Efter att först ha förnekat att han sökte läkare 1930, medger han det nu och medger även att han då besvärades av sömnlöshet.

Han uppger att han nu är matfrisk och sover bra. Hjärtat är litet oroligt ibland. Avföringen är trögare än den varit förut. 

Försäkrar dock att han befinner sig på bättringsvägen nu.