Den 14 december 1937 dör Alfreds pappa, 82 år gammal. Inget nämns så klart om detta i journalen från Ulleråkers sjukhus så jag vet inte hur Alfred reagerade på nyheten, om han ens fick veta.
För mig som lekman låter det som att Alfred blir mer och mer psykotisk (och lortig) för varje månad som går.
Det är oklart vad B.I och senare B.II är men jag gissar att det bara är avdelningar på sjukhuset.
5 december 1937
Patienten är mycket påverkad av gaser och andra brännbara saker som bränner så det svider i skinnet. På huvudet plockar patienten på sig näsdukar, halsdukar om halsen skall han ha, en näsduk knytas. Vill även ha 2 par strumpor på fötterna för att skydda sig.
Då patienten ligger om natten sveper han in sig i tidningar, nattrockar samt vad han kommer över. Sömnen är dålig, springer mellan klosetten och rummet. Slog i natt ner lampan på klosetten. Får emellanåt 1 gram Trivonal. Brukar då sova bättre.
18 december 1937
Patienten blir allt mer snaskig av sig, tvättar sig uti rännan på klosetten. Tar smutsiga kläder och gömmer i sängen.
Fattar riktigt humör då detta skall tas ifrån honom. Skall då härifrån, behöver ej vara här och bli så illa åtgången som han nu blir. Könsdelarna får ej patienten ha ifred, blöter ner sig med vatten.
10 januari 1938
Patienten smutsar ner sina kläder så man måste byta ofta, vilket patienten ej gärna går med på. Idag då det skull bytas skjorta, måste det ske med våld. Patienten slog och sparkade ikring sig.
Dålig sömn om nätterna, sitter då ofta uppe klädd i nattrock, samt vill gärna ha sitt tillhåll på klosetten.
Överflyttas till B.I.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar