30 juni 2025

Jag har hittat Alfreds gravplats på gravar.se. Han är urnsatt i minneslunden på Hofors kyrkogård och delar grav med sin fru Elida och sonen Sven. 

Sedan kikade jag runt på samma hemsida för att hitta andra släktingar i Hofors och Svärdsjö. Så nu har jag lite fler dödsdatum för Alberts barn med flera. Någon mer information om sonen som bara omnämns som "född 1914 och död samma år" har jag dock inte hittat där. 

Åter till journalerna från Ulleråker. Den första journalanteckningen från 1935 låter väldigt positiv och lovande men jag som har läst lite längre vet att det tyvärr inte kommer att fortsätta så.

16 april 1935

Har förbättrats något. Är mera rörlig och allmänt intresserad. 

Deltager i arbetet på avdelningen och utför detta väl. Sömnen fortfarande opålitlig. Säger sig nu ej längre höra några röster. 

Är lugn, foglig och sköter sig helt själv. Får frigång inom området.

28 juni 2025

Jag har funderat en del på datumen i ansökan som jag hade med igår. Det verkade nästan som att Alfreds familj och läkaren konspirerade mot honom och började skriva ansökan redan innan hans psykbryt den 1 oktober 1934.

Jag blev tvungen att leta igenom mina kopior igen och har hittat vad felet var. Dottern Jenny lämnade en levnadsbättelse att bifoga ansökan och skrev under med namn och datum 18 september. Men! Det som beskrivs är händelserna i oktober med start i den missade auktionen den 1 oktober. De andra bilagorna är från dagarna runt 18/10 så jag är helt säker på att Jenny bara har skrivit fel månad.

Med andra ord - Alfred var inte motarbetad av familjen som försökte få in honom på mentalsjukhus innan han ens hade missat någon auktion. 

Det känns bättre, åtminstone för mig.

16 november 1934

Samtal: (överläkare Källmark) Samma bild i stort sett, sitter stelt stirrande framför sig, ser nedstämd ut. Svaren komma något snabbare och han följer samtalet något ledigare. Tycker själv att han är litet bättre och friskare. Säger sig följa med dagarna nu, kan dock fortfarande ej ange namnet på läkare eller uppsyningsman. Har ingen förklaring till sina hallucinationer, han såg ej någon apparat och kan ej ange var den fanns. Det hela var för honom ett faktum endast. "Det såg ut som om folk ropa och skrek på mej och som om dom ville mej illa".

Hän kände ej igen några röster, det var endast folk från Åmot. Minns ej alla detaljerna utan endast en del. Han säger sig nu få vara i fred, har inga syner och inga påverkningar eller förgiftningsidéer. Allt är sig likt. Han hör dock fortfarande röster, hörde senast igår sin faders röst från hemmet. Fadern lever och befinner sig i hemmet, patienten tror ej att han är här på sjukhuset. Han känner sig fortfarande trött och medger att han ej är fullt arbetsför, vill dock komma härifrån så fort som möjligt. Känner sig sämre de dagar han sovit dåligt under föregående natt.

30 november 1934

Samtal: (Dr. Wahlström) Patienten är nu tydligt rörligare och livligare, den motoriska hämningen nästan helt försvunnen. Fullt orienterad till tid och rum. Har ej hört röster på sista tiden, men medger att han har hört dylikt här förut, ”dom sprang utanför och skrek om nätterna.”

Han längtar nu hem. Har tre pojkar hemma, kan redogöra för deras födelseår och andra förh. i hemmet. Hans hustru och barn voro alla med om det skedda gårdsköpet, men han tyckte själv att det blev litet besvärligt att ordna med det där sista tiden innan han blev sjuk.

Beträffande vad som hände när han gav sig på hemväg från auktionen: Avståndet är ung. 3 mil mellan hans hem och auktionsgården. Han "fick något fel i huvudet vid auktionen, hade ont i huvudet hela tiden sedan”. Gick till en gård i närheten för att göra upp med ägaren om ett gemensamt tröskverk, men fann ingen hemma där. Cyklade då i väg hem. Men blev rätt som det var virrig och gav sig in i skogen för att vila, bar cykeln med sig en bit, men lämnade den sedan och gick vidare hem.

Patienten vistas nu uppe om dagarna, sysselsatt med vävning av bindor. Äter och sover bra. Tror själv att han nu skulle kunna arbeta och klara sig hemma.

27 december 1934

Haft influensa i början av månaden, är nu återställd. Sömnen synnerligen ojämn. Lugn och ordnad, sitter ofta orörlig på en stol och stirrar framför sig. Ingen fart på honom i arbetet. Hallucinerar fortfarande.

 

Sedan var 1934 slut. Snacka om skitår för Alfred...  /Sara

27 juni 2025

Så mycket som jag har tänkt på Alfred de senaste dagarna har nog ingen gjort på en väldig massa år. Jag vet ingen nu levande som ens har träffat honom. 
Mycket märklig känsla att lida med någon som troligen har varit bortglömd av alla i nästan 60 år.
Alla papper jag har fått kopior på har inte datum, eller så är de kopierade så många gånger att det inte går att läsa längre. Jag har dock hittat att patientnummer står på en del av dem och då kan jag i alla fall se vilket av sjukhusen det gäller.
På Ulleråker var Alfred patient 347/34, på Sidsjön 514/43 och på Umedalen 435/64. Sista delen är året man blev inlagd men annars är det nog bara löpnummer.

Ansökning

Till vederbörande sjukvårdsläkare vid Ulleråkers sjukhus.

Med stöd av bifogade handlingar, nämligen
1:o) vårdattest utfärd. den 12/10 1934 av prov.läkare B. Halle
2:o) levnadsberättelse, dat 18/9 1934
3:o) prästbevis, dat 18/10 1934, samt
4:o) ansvarsförbindelse för betalningen,
får jag härmed i egenskap av *) ordförande i Ockelbo fattigvårdsstyrelse anhålla att Lars Johan Alfred J. från Ockelbo socken i Gävleborgs län måtte intagas för vård å sjukhuset såsom salspatient.

Ockelbo den 20/10 1934
å fattigvårdsstyrelsens vägnar

Emil Linde, Ockelbo, Telef. 176

*)På grund av att vården måste betalas av fattigvårdsstyrelsen har anmälan gjorts av ordf. i samma styrelse.

26 juni 2025

Alfred kom till Ulleråkers mentalsjukhus i Uppsala några dagar innan han fyllde 55 år. Familjen bodde i Långfäbodarna i Gästrikland. I juli hade äldsta dottern Jenny gift sig. 

Det är lite oklart hur många av barnen som bodde hemma fortfarande men den yngste var bara 13.

Vad jag kan se bryr sig inte journalerna särskilt mycket om födelsedagar eller vad som händer utanför sjukhusets väggar ens när det berör patienterna. Men jag ska försöka komma ihåg att lägga till sådant jag hittar som inte står med.

Det är så klart mest antecknat från den första tiden som han var inlagd så här följer ett jättesjok med text. Sorry...

10 november 1934

Samtal: (överläkare Källmark) Hämmad och villrådig i rörelserna, sitter stelt stilla på stolen. Svårt att fånga hans uppmärksamhet och få honom att följa med samtalet, svarar på frågorna med låg stämma och dröjande.

De flesta frågorna måste tagas om för att patienten skall kunna förmås till ett adekvat svar. Ser nedstämd och dyster ut. Dålig orientering. Medgiver hallucinationer. Rätt god sjukdomsinsikt.

Uppger rätt ålder och födelsedag. Vet att det nu är november.

Kan ej ange datum eller veckodag. Tror att han är i Sandviken. Till förklaring på sin bristande orientering anger han att ”ingen talade om” vart han skulle fara. Han såg ingenting på bilresan hit och vet bland annat ej vilka städer, de passerade. Han vet ej när han kom hit. Berättar som förklaring att "dom satte mössan över ögonen på mej" och själv brydde han sig inte om att skjuta upp den. Fjärdingsmannen och en annan karl hade kommit hem till honom och sagt till att han skulle äta frukostför att sedan fara till en dr i Ockelbo. Han uppger vidare att han ”vred sig undan, då dom skulle sätta på mig rocken" för övrigt syns han ej gjort något motstånd. Han bars sedan till bilen. Han hade då fått tjocka kläder på sig och ej fått tillfälle att varken raka eller tvätta sig. Var ej rädd för att föras bort, och brydde sig ej om vart man förde honom.

Medger att han för närvarande “ej är sig lik”, och att detta tillstånd varat något mer än en månad. Uppger att han haft en liknande period omkring midsommar. "Det surrade och dunsade till i huvudet". Han hade då även svårt att sova. Efter midsommar blev han sig åter "något så när lik" ehuru inte fullständigt. "När jag skall sova så dunsar det till ibland." Han har emellertid "skött sina åligganden".

Beträffande händelseförloppet den 1.10 framkommer efter åtskilliga svängningar fram och tillbaka följande: Patienten har för närvarande en mindre gård på 10 års arrende. Av arrendetiden återstår ett år. I arrende har han betalt 200 kr. Han har nu under hösten sökt skaffa sig en större gård och han hade inköpt den gård i vilken auktionen skulle hållas. Han skulle betala 15 500 för den, den var intecknad för omkring 13 000, i handpenning skulle han erlägga 250 kr nu och lika mycket senare.

De återstående 2000 hade han räknat att klara dels med en livförsäkring, som utföll på hans 55-årsdag, dels genom beräknad vinst och arbetsförtjänst på kolning under den kommande vintern. När patienten undertecknade köpebrevet på denna gård är ej fullt klart.

Den föregående ägaren till gården hade utlyst auktion till den 1 oktober och redan kvällen förut hade patienten begivit sig den 2 - 3 mil långa vägen till auktionsstället, där han tillbringat natten. På fm innan auktionen börjat hade patienten av oförklarlig anledning begivit sig från gården. Han hade åkt cykel en bit, sedan hade han slängt cykeln i skogen och fortsatt till fots hem. Hans anhöriga hade senare sökt efter cykeln men ej funnit den. Om sitt tillstånd under dema hemfärd säger patienten att han "ej vet om han van redig eller inte".

Han uppger vidare att han under färden hem "skulle gå in till en gubbe och resonera maskineri". Beträffande uppgiften att han vid hemkomsten gick in i ladugården och tillbringade större delen av natten där, bestrider han först, men ändrar sig sedan och vidgår att han legat i stallet.

När det sedan blir tal om händelserna omkring den 8.10 blir patienten plötsligt mer affektbetonad och intensiv och säger: ”Då var det riktigt fel med mig’’. Han tyckte att det ”språkade omkring” honom. När han satt hemma hörde han rösterna och när han sedan, tydligen i avsikt att undkomma dem, gav sig i väg ut i skogen hörde han även att det ”språkade på olika håll”. Han tyckte att "det var insatt något i väggarna som talade”. Röster grälade på honom och talade illa om honom. 

Han tillägger att han blev bättre under vistelsen i hemmet. Han minns inget om läkarbesöket i hemmet.

Han uppger att han varit gift i 26 år, att han har 5 barn som leva och att en är död. Han kan ej uppge barnens födelseår och ej säkert deras ålder. Pojkarna ha arbetat hemma och dessutom har han arbetat tillsammans med dem med kolning. Uppger att han haft en del ekonomiska bekymmer, dock ej allvarligare sådana. Äktenskapet har varit bra, inga större misshälligheter. Själv har han varit nykter och skötsam. Han är ej missnöjd med egendomsköpet och ångrar inget.

Patienten uppger att han varit sjuk på liknande sätt 1909 och 1910. Sjukdomen varade ett par år. Hän tror sig ej hört röster då, men han var inbunden, tyst och konstig, han arbetade något under denna tid, var ej fullt arbetsför. Sedan dess har han varit frisk med undantag för litet huvudvärk någon enstaka gång. Efter att först ha förnekat att han sökte läkare 1930, medger han det nu och medger även att han då besvärades av sömnlöshet.

Han uppger att han nu är matfrisk och sover bra. Hjärtat är litet oroligt ibland. Avföringen är trögare än den varit förut. 

Försäkrar dock att han befinner sig på bättringsvägen nu.

25 juni 2025

 För ett par år sedan började jag släktforska. Släkten på mammas sida var redan ganska ”färdigforskad” men jag visste i stort sett ingenting om släkten på pappas sida. Pappa pratar inte om det han vet och antagligen vet han inte jättemycket om den heller.

Min farfars far hette Lars Johan Alfred och föddes i november 1879. Han gifte sig med Elida året då han skulle fylla 29 år och hon var 22 år. De bodde på några olika platser i gränslandet mellan Dalarna och Gästrikland och fick fem barn, tre pojkar och två flickor.

Som så många andra jobbade Alfred som skogsarbetare och jordbrukare. Så plötsligt i en av kyrkböckerna var skogsarbetare överstruket och någon hade skrivit till ”sinnessjuk” och ”intagen vid Ulleråker 1934”. Jag minns inte ordagrant vad det stod men min nyfikenhet var så klart väckt.

Riksarkivet i Uppsala, Riksarkivet i Härnösand och Regionarkivet i Sundsvall letade förgäves efter min farfars fars journaler innan Regionarkivet i Umeå hittade dem och kopierade upp dem åt mig.

Att frågan gick till flera arkiv berodde på att journalerna följde med patienten när han flyttades till olika mentalsjukhus.

Det enda jag visste var att han lades in på Ulleråkers sjukhus 1934, men efter det flyttades han till Sidsjöns sjukhus i Sundsvall 1943 och till Umedalens sjukhus i Umeå 1964.

Men nu har jag kopior på journalerna ända från 1934 till Alfreds död 1966.

9 november 1934

Medelmåttigt begåvad, inga särskilda anlag. Sluten och inbunden, inga egentliga egenheter i tänkesätt. Inga allvarligare sjukdomar. Ej sinnessjuk tidigare. Har haft huvudvärk ibland under de sista åren, har då måst ligga till sängs.

Patienten har 5 barn, som leva, en son född 1914 och död samma år.

1930 sökte patienten Dr H. för sömnlöshet och ängslan, som varat 1/3 år.

Föregående år skall han ha haft ekonomiska bekymmer.

Den 1 oktober 1934 gick han till en auktion, när han återvände därifrån gick han till ladugården och lade sig där. Kl 4 på morgonen knackade han på och blev insläppt. Klagade då över att han var ”förstörd i huvudet”. Han gick och lade sig och ville ej tala med någon.

Därefter låg han till sängs i 2 dagar. Klagade över att "det pinglade" i huvudet på honom. Har sedan uppfört sig underligt, har dock kortare stunder verkat klar. Natten mellan den 8 och 9 oktober gick han ute hela natten. Hörde och såg en massa folk, släkt och bekanta, som skällde på honom. Sedan har han legat hemma. Klagat över dålig sömn. Varit ovanligt tyst och endast viskat. Talat om att han trott att folk ville göra honom illa. Setat i sängen och tvättat sig och ätit, ej visat intresse för någon.

Vägrat att taga medicin och att taga temp.

Vårdattestens status presens:

Allmänna näringstillståndet gott. Temp. 38.2 cor, lungor och urin 0.

Pupiller och ögonrörelser utan anmärkning. Reflexer utan anmärkning. Blodtryck utan anmärkning. Stark rörelsehämning. Vänder sig i sängen mot väggen. Underkastar sig villigt undersökningen och svarar adekvat på frågor, fast lågt. Visar intresselöshet och slapp uppmärksamhet. Orienterad. Minnet för sista veckan nedsatt.

Vet ej hur länge han legat och glömt händelserna i måndags. Inga sinne- eller tankevillor erkännas. Klagar över huvudvärk, yrsel och öronsusningar.

Vårdbehovet uppges trängande, då patienten bor långt avsides.

Intages på avdelning AII. Hitförd av fjärdingsmannen.

Klär av sig villigt och verkar foglig och lugn. Svarar tyst och redigt på framställda frågor. Säger sig varit sjuk samt ej orkat arbeta på en tid. Ser dyster och nedstämd ut. Han var vid intagningen mycket smutsig, orakad och långhårig. Uppger att sömnen varit växlande.

24 juni 2025

Idag fick jag äntligen hem journalerna från Region Västerbotten!!!

Jag är lite skraj för att ens börja läsa dem och förbereder mig mentalt på att råka få veta att min farfars far blev lobotomerad och/eller försatt i insulinkoma och många år senare dog ensam och bortglömd i uppe Umeå.

Men jag har verkligen ingen aning. Inte förrän jag sätter i gång att läsa i alla fall.

Tillägg:

Har bläddrat igenom papperna nu. De verkar inte ligga i rätt ordning och det är en hel medicinska saker som jag inte fattar något av. En del är dessutom skrivet med en helt oläslig handstil som jag verkligen inte ser fram emot att försöka tyda. Jag ska börja med att sortera alla papper i datumordning i alla fall.

Så spännande alltihop!

8 november 1934

Vårdattest av den 12.10 1934 (Dr B. Halle) och levnadsberättelse av den 18.9 1934 (patientens dotter) meddelar i huvudsak följande:

Ingen släktskap mellan föräldrarna. Uppfostrad i föräldrahemmet. Sen utveckling. Ej haft engelska sjukan eller kramper. Genomgått en ambulerande mindre folkskola, antal klasser obekant. Konfirmerad vid 15 års ålder med försvarlig kristendomskunskap. Fullgjort värnplikt som vapenför. Sysslat med jordbruk och skogsarbete, visat mycket god förmåga att försörja sig och eljest reda sig i livet. Gift 1908, förhållandet i äktenskapet gott. Intet alkoholmissbruk. Ej lagstridig handling.